Okej.

Jag har alltså varit på jobb-introduktionen som varade onsdag, torsdag och fredag. Det var syrran som höll i den vilket blev lite småfel. Men det hela gick fint. Vi fick lite allmän lugnande fakta om företaget som fick mig att ganska snabbt inse att de ändå var ett rätt schysst och seriöst företag som bara säljer fina produkter till personer som redan är kund hos de sen tidigare. Så alltså inget lurendrejeri. Men visst. Det är ju fortfarande ett call center. Det kommer man inte undan från.

Hur som helst gick allt fint. Vi fick göra några uppgifter och presentera oss som om man gick i skolan. Sen var det inte så mycket mer. Lite information om hur allt fungerade (datorn, telefonerna och dylikt) och om vilka regler som gällde. Dag tre, alltså fredag, fick vi göra vårat kunskapstest som skulle visa att vi lärt oss något under dagarna innan. Och om man inte klarade testet fick man inte jobbet. Testet var på fyra sidor och sjukt seriösare än jag trott. Jag tycker det är fint att de hade ett test. Det understryker ännu mera att de är ett seriöst företag och vill ha kompetent personal. Tycker sjukt synd om alla de personer som knappt kunde tala eller förstå svenska där. En kvinna jag fick göra en uppgift med under onsdagen kunde knappt tala ett ord. Jag mådde dåligt för hennes skull. Hon hade med sig sin 6-årige son också. Finns ingen möjlighet i världen att hon kommer få jobbet. Visserligen fick man en chans att göra testet muntligt om man inte kunde förstå textprovet. Fast kan man inte svenska är det ju ingen idé hur som helst. De har det nog jävligt tufft. För min del gick testet fint iallafall. Jag fick 32 av 38 möjliga = jag är anställd. Kungen.

Vi fick prova på att ringa lite också under fredagkväll, jag snackade med 4 eller 5 personer men lyckades givetvis inte sälja något. Inte för att jag förväntat mig det heller. De var helt okej. Ingen var otrevlig och bad mig dra åt helvete som man hade förväntat sig, även om två av männen jag ringde till var rätt sura. Men det var ju fredag. De kanske ville gå och dricka öl. En tant jag pratade med var dock snarare pratsjuk till tusen och ville inte lägga på så hon räddade min dag. Nästan så jag inte ville sluta när de sa åt oss att gå hem.

Den sociala biten på jobbet verkar vara den bästa möjliga. Jag ger den tio av tio! Jag har redan en massa nya vänner. Alla snackar med alla utan att för den skullen likna någon läskig sektrörelse. Stämmningen är snarare den att folk dunkar varandra i ryggen och lägger av snärtiga och klyftiga smått ironiska kommentarer med glimten i ögat som får alla att må fint. Folk diskar efter sig i personalrummen och röker tillsammans. Kanske behöver man en sån stämmning runt omkring sig för att palla att ringa runt till massa surfittor, jag menar kunder, om dagarna.

Hahah, jag ville röka förut så rejält att jag funderade på att gå upp till ica för att köpa ett paket marlboro (vilket verkligen inte är mitt förstahandsval). Klädde på mig jackan och allt när jag plötsligt stannade av i en tanke. Hade jag inte där någon gång i 8an kommit över en cigarett som jag gömt, eftersom jag inte tordes röka den, längst in i en låda i våran skrubb till framtida bruk? JO DET HADE JAG! Det lät för bra för att vara sant att den skulle ligga kvar men jag sprang upp iallafall och började gräva och tro det eller ej, den var kvar, och tro det eller ej, den var en lucky strike. I perfekt skick. Inte ett litet veck eller en skråma. Jag måste ha behandlat den med kärlek. Ödet att den var kvar! Jag börjar digga ödet. Ödet existerar inte, men jag diggar det absolut.

Ska spara den till ikväll.

De har inget utgångsdatum va?