Åh skönt. Nu har jag äntligen kunnat sätta mig till ro hemma i göteborg igen. Julen och allt vad släktträffar kan innebära över. Det finns fortfarande ingen vidare snö här, bara lite fjuttig frost, men vad gör det. Syrran, jag och Anton åkte alla hem idag men ingen av oss lyckades kamma hem en plats på samma tåg. Anton inte ens samma färdmedel. Stackarn. Han sitter på en buss med 3 och en halv timme kvar av 13 och med 3 inräknade bussbyten. Kan tänka mig att det suger fett.

Jag tog gitarren och en väska. Jag satte mig på spårvagnen hem och en tjej med nästan exakt likadan gitarr och nästan exakt likadan väska dök upp mitt emot. Hon klev dessutom på vid samma station och hade en cigarett i handen och en tweedkjol. Det var rent av läskigt.
Just att vi båda hade en sån där grön gammal militär/lumpen väska som ingen använder längre som man bara kan bära i handtagen och att vi båda saknade gitarrfodral. Fast min väska var blå. Men jag hade tänkt ta våran gröna imorse.
Man kände riktigt hur förvånade vi båda kände oss och ingen visste riktigt var man skulle titta. Och att ingen SA något!
Vilket i och för sig bara gör det hela ännu mer skrämmande eftersom our kind inte pratar.
Jag tror jag fick se min dubblett.

Jag fraktade hem stereon också! Det känns så jävla fint att ha den här. Kunde bara ta med mig några ep eftersom det var ont om plats men oj, vad de ska spelas!

Nu vill jag att Anton ska komma hem så vi kan kramas och köpa något att fika! Törs inte bränna mer pengar på mat efter den dyra halloumi-incidenten på Centralstationen.