Gick in på Lidl idag. Jag har aldrig varit där innan. Om det bara beror på tillfälligheter eller om det beror på min uppenbarliga medfötta förmåga att hata allt som ska särskilja sig från det jag är van vid är en annan femma. In gick jag iallafall. Negativ. Med avsikten att på max 5 min köpa en förpackning tamponger. Det hela gick helt åt helvete.
När jag väl var inne var jag fast. Det var som att dörrarna smälldes igen och låstes bakom mig och någon lyfte mig 10 cm från markhöjden och gjorde så jag långsamt svävade fram i butiken samtidigt som jag blev översköljd av möjligheternas hav. Det bara forsade fram färgstarka prislappar och hyllor som skrek att jag skulle handla från just dom. Helst från allihopa samtidigt. De skrek att de alla var lika billiga och lika speciella och att jag skulle ångra mig skarpt om jag lät dessa unika tillfällen gå förbi. Jag började nästan svettas. Hyperventilera. Mina ögon rullade snabbt från sida till sida medan jag grävde i min väska i hopp om att pengarna skulle räcka till till alltihopa. Om inte någon precis hade gått in i mig och råkat knuffa mig till mina sinnes fulla bruk vet jag inte hur det skulle slutat. Vaknade till liv och hittade några tamponger tillsist.
Eller ja, några, 100 stycken faktiskt. HUNDRA STYCKEN! Vad fan är problemet med att sälja något styckvis nu för tiden? Eller åtminstone 10-pack. Det blev 40 kronor. Kanske billigt om man är nån hybrid med 80 olika könsöppningar att tillgodo se men för en vanlig svensson så kändes det galet. Så mensig är jag INTE. Blev less men köpte dom. Kände mig som en levande blodfläck när jag stod i kassan.
Och resten av kvällen på jobbet så tittade alla självklart på mig för det bara skramlade i väskan då den jättelika förpackningen rörde sig fram och tillbaka. Lät som jag gick runt med ett 1000-bitars pussel.. Tänkte köpa cigg med när jag var på lidl men upptäckte att de bara sålde hemmagjorda. Såg iallafall ut som såna. Hemmagjorda eller bevarade från år 1885...
UUURRRK KONSTIG KVÄLL. Var så otaggad på jobbet också att jag vet inte vad. Sålde bara en enda och pratade knappt med någon. Överlevde dock. Gick och tittade på skeppsbron 15 också när jag var färdig för att se hur huset såg ut. Helt perfekt läge! Mitt emot jobbet och alldeles brevid stan. Huset är väldigt gammalt. Ett gammalt lagermagasin tror jag. Jävligt snyggt hus men hyfsat läskigt också. Gigantiskt. Spöklikt med jättestora dörrar, jättehögt i tak och breda korridorer. Men sånt är mest bara häftigt och fint ändå. Att bo vid hamnen vore det bästa. Vatten är skoj. Jag börjar tycka om härnösand väldigt mycket nu. Särskilt hamnen. Varje gång jag går över bron så vill jag snurra, hoppa och sjunga! Hoppas jag får rummet. Ska ringa dit imorn.
tisdag 12 februari 2008
Upplagd av through being cool kl. tisdag, februari 12, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar