Saker som gör att jag saknar teatern:

• kravet att vara aktiv fysiskt
• forcerad gemenskap (låter förjävligt, men man kommer in i det)
• det faktum att jag faktiskt hade ett ordföråd då
• kicken
• känslan av att man var del av något viktigt
• utsvävningarna
• vara seriös
• att göra människor glada
• att göra människor arga/ledsna
• att allmänt beröra
  
• att frivilligt vara engagerad
  
• spontan-improviserning/klockan-har-passerat-22:00-och-vi-har-repat-hela-dan-spårning
• internskämt
• det faktum att det blir vardag att klättra i träd och ha maskerader
  
• klädförådet!
• att skratta
• känna sig stolt
• komplimanger
• ge komplimanger och verkligen mena dom
• dela med sig och vara öppen & få samma tillbaka
  
• känslan och peppen över att vara någon annan
• tvånget att läsa massa manus
  
• åka på kulturtrippar
• möjligheten att påverka och förändra någons tankesätt
• inspirera/bli inspirerad

Saker som gör att jag inte saknar teatern:

• pressen
• kraven
• paniken
  
• tvånget att lägga ner tid på larv och rent nonsens för att "stärka gemenskapen"
  
• lögner
• skitsnack
• tvånget att fejka sin realation till de man inte gillar för att allt ska kunna fungera
• sömnlöshet
• depression
• att man ibland kan behöva göra saker som är dåliga för att komma vidare till något bra
• att man ibland kan behöva ta för sig och vara elak för att komma någonstans
• att det ska kännas viktigt att komma någonstans
  
• att folk är totalt beroende av ens insats oavsett hur man känner sig & vice versa
  
• personliga misslyckanden
• göra folk besvikna
• att känna sig ful
• rädslan över att folk inte blir imponerade + rädslan att folk kan ljuga om sin åsikt
  
• bli besviken
• vara paranoid
  
• prestationsångest
• övertänka
  
• när saker inte går hem hos publiken
  
• dåligt självförtroende
• att inte palla med släktingar/vänner i publiken
• att bli avundsjuk när andras släktingar/vänner är i publiken för man inser att det är fint
  
• scenskräck
• folkskräck
• bli förknippad som "annorlunda" & den allmänna tron att det är det man vill
  
• pigg-och-glad-till-100%-tvånget
• att se andra som spelar som krattor och automatiskt tänka att man gör samma
  
• att en del i branschen konstant ska vara apor och clowner privat
• att skämmas
• medspelare som inte inser att de gör fel
• medspelare som inte inser vad grejen är
• medspelare som har olikartad humor än sin egen
• medspelare som vägrar kompromissa eller vika från en dålig idé
  
• medspelare som blir privata på scenen
• att känna sig överlägsen pga ovanstående
• att känna sig underlägsen pga allt annat jag skrivit
  
• att inte våga

Vet inte vad som väger mest faktiskt. Men de är ju rätt dåliga grejer i nedersta listan. Anledningen till att jag överhuvudtaget funderar är för jag grävde i min teater-låda nyss. Hittade massa gamla manus. En del blev man nostalgisk till och en del gav ångest. Hatar att vara kluven.
Är förresten kluven i andra grejer med just nu. Tror min höst-depp har dykt upp lite för sent iår.
Tycker helt ärligt rätt kasst om mig själv för tillfället. Måste bota det. Verkligen hatar att vara negativ. Brings people down.

Fick höra för ett tag sen att morfar och mormor har fått en vattenskada i deras källare och att de därför skyfflat in alla saker därifrån in till rummet där jag ska bo. Citerat: "men det går att ta sig till sängen om man klättrar lite". Kul. Jag skrattar.

Jag orkar seriöst inte.


PEPP PÅ DEN DÄR